Ja som rubiken antyder är det ett tag sen jag skrev nåt, men vet inte om jag har just nåt vettigt att komma med.

Armen fortfarande i "paket", fast endast dagtid, natte tid kan jag vara utan detta stödbandage.

Svaret på CT röntgen visade vad jag befarade, hela ledkulan är full av små frakturer, och själva frakturen är inte vacker den heller. Åter igen om 4 veckor blir det nu, det är ju ca 2 veckor sen sist och då sa doktorn ca 6 veckor till nästa kontroll röntgen, så det blir ju 4 veckor kvar nu.

Jo en sak har hänt i alla fall, jag har fått träffa min tremänning somjag inte träffat på över 35 år, det var verkligen roligt måste jag säga. Hoppas det inte tar 35 år till innan nästa gång, skulle vilja träffa all min släkt som jag har nere i Gävle/Valbo, skulle vara jätte roligt, men man får ju drömma i alla fall.

Ja annars är det sig likt, döttrarna som "flytt" till Jämtland ser man inte mycket av, och man hör inte just nåt av dom heller om inte jag ringer, men börjar lessna på att det alltid är jag som ska ringa, så det kommer att bli mindre av den varan ju längre tiden går.

Idag blir man mest ensam, så det blir nog mycket umgänge med sängen.

Men detta var väl vad jag hade på hjärtat denna gång så ......... over and out till nästa gång.

Ja nu var det ett tag sen sist jag skrev nåt, men det har varit mycket ett tag för mig, har legat på Sundsvalls sjukhus för magen, vart ut skriven 27:e juli, 28 juli, ja alltså dagen efter var det bara att uppsöka akuten igen, för ramlade jag här hemma och fick en över armsfraktur, och sen dess har jag med en mitella, det visar sig nämligen att det inte bildas nytt "ben" så frakturen kan läka, gjorde en ct röntgen i fredags 8/9. Så nu är det bara att vänta på svar vad det visar, men mina misstankar är att det är totalt krossat och att det inte går att göra nåt åt, känns som att bättre ställa in sig på det värsta så blir allt annat bara en bonus.

Så under denna tid har jag inte kunnat duscha själv utan varit beroende av hjälp, likaså med maten, testa att öppna en vanlig konservburk med en konservöppnare med enbart en hand, är ett äventyr.

Men nu vill jag bara kasta denna jävla mitella så långt det bara går, så trött på att ha den så det kan ni inte tro. Tortyr redskap vill jag kalla det.

Men nu ska man försöka se framåt, kanske händer saker här som gör mitt liv lättare, vilket jag inte tackar nej till, men det tar kanske ett tag innan det kommer igång, men väntar man på nåt bra, så kan man faktiskt vänta tills det är klart.

Det var liten uppdatering från mig så ..... over and out........ till nästa "anfall" av skrivlusta.