Tjena på er alla, tror jag blir tokig på alla dessa temperatur växlingar som är, får bara en massa värk, och såå jävla roligt är det inte, kanske därför man känner sig som om man är under isen, depressionen och ångesten blir defenetivt inte bättre, och därmed blir humöret där efter. Man kommer inte igång med nåt, vill helst bara ligga i sängen på min magnet madrass då känner jag inte av värken lika mycket, men kan ju inte bo i sängen hela vintern, eller jo det kanske man kan......

Iövrigt har det varit en rörig tid efter jul, men det är sånt som händer. Fortsätter nertrappningen av medicinen, men ska träffa doktorn till veckan, den här vändan slog hårdare än jag trodde, men bara bita ihop och se glad ut, kan ju i alla fall inget att göra nåt åt det hela.

Min längtan hem till byn finns alltjämt kvar, även om jag vet att det är och kommer att förbli en dröm så rår jag inte för att jag längtar hem, det grämer mig så att pappa sålde stugan, annars har jag haft ett boende där, det gick ju att bo där året runt, fan man betalar mer än halva pensionen i hyra, tror inte att det skull ha blivit dyrare om jag hade fått chansen att bo i stugan, kanske man mått mycket bättre där, jag vet att jag mått bättre där, i den underbara naturen och allt runt omkring, vänner och sånt som jag inte har här i Sollefteå.

Här är man ensam om man inte umgås med barnen, men dom har ju sitt och sina familjer att ta hand om, så man vill ju inte egentligen tränga mig på jämt, men vad gör man när man ingen annan har.

Ha de bra alla som kikar in...... over and out till nästa anfall.......

Ja då har det blivit ett nytt år, det gamla 2018 var inget höjdarår kan jag villigt erkänna, operation i februari sen konvalesent ett tag, sen träning för att komma tillbaka, sen i september hamnade jag på sjukhuset en vecka tack vare en tjocktarmsinflammation, och då hittades det även att jag har lite för mycket vätska i hjärtsäcken, vid kontroll nu i december var det oförändrat. Uppföljning efter sommaren om inget tillstöter.

Håller samtidigt på att trappa ner min ångest medecin, för att senare få ett annat preparat.

Allt detta har satt sina spår hos mig, kanske djupare än nån tror, men hoppas att detta år blir bättre, och att man kanske kan hålla sig på benen, men jag verkar ju råka ut för det mesta, så nu kanske man ska invänta ett lårbensbrott eller nåt åt det hållet, har ju liksom lite svårt att tro på ett "skadefritt" 2019.

30:e september blev jag mormor till lilla Saga, Elin och hennes Rickard´s lilla dotter, så det var det 5:e barnbarnet. Ja det var en kort sammanfattning av 2018, och som sagt väntar jag bara på nästa grej som ska slå till, lika bra att vara förberedd.

Jo absolut inte att förglömma att Curt Hellkvist kom upp på mc:n i somras, det var verkligen jätteroligt.

Detta är alla mina barnbarn <3 <3 <3 <3 <3