Äntligen kan jag lägga tjafset med en person bakom mig, och ta nya tag och göra det jag har tänkt. Har plockat fram kort, men ska kolla lite gamla filmer och se om det går att fota av och kanske framkalla alternativt skriva ut på skrivaren, sen är det bara att starta mitt projekt.

Blir så ledsen och dimper ner psykiskt när det blir så här, men bara bita ihop och föröka se framåt igen, tar ett tag att komma tillbaka riktigt , men då får det väl göra det då.

En sak är säker i alla fall, och det är envägskontakt, alltså när det bara är jag som hör av mig till folk, släkten INTE medräknad, en har jag redan tagit bort som sk vän, men fler riskerar att tas bort från min vänlista, tyvärr bland annat en mycket gammal vän som jag haft väldigt roligt med under många år, vi är vänner på listan, men hörs aldrig av, varför blir det så................. det liksom bara rinner ut i sanden. Så synd tycker jag, men vad göra??  Nån som har tips kanske ?  Eller är det så att jag inte duger som vän längre, ja jag vet inte. Men synd är det i alla fall.

Misstänker en massa skitprat från en viss "herre" som gör att folk backar, men ta då bort mig från era listor i stället för att hyckla om vänskap som uppenbarligen inte finns längre. Och som sagt hör ingen av sig till mig, så förvänta er inte att jag ska höra av mig till er heller. Känner ni er träffade så är det bara att plocka bort mig, går alldeles utmärkt, slipper jag lägga ner energi på den saken.

Ha en bra dag, till nästa gång andan faller på !

Ja igår var det igår, i morgon är i morgon, i dag är i dag. Och vad händer nu då? Jo igår följde jag med Danna till hästen, vi hade Hilma med oss, det fixades och donades lite med honom, och dom red lite grann, men innan så fick jag hjälp av tjejerna att släpa lite sopsäckar till containern som kommit, finns mer som ska kastas, men det är för tungt för mig att få fram, så det måste jag få hjälp med, annars får det väl stå kvar, jag har inte den styrkan längre i kroppen att slita o dra och ha mig, jag har begränsningar, har lärt mig att lyssna på kroppen, men måste ner i det andra förrådet för att se om jag har nåt där som ska kastas.

I kväll ska jag vara barnvakt åt Philip, Tjalle Tvärvigg junior , men det ska nog gå bra, han får sova tidigt i kväll då mormor regerar, he he he !!! Nä han brukar vara snäll och go när man är själv med honom, fast han är ju i tre års trotsen så man vet ju aldrig med den herren vad han hittar på för bus. Om inte annat blir man en erfarenhet rikare, nog för att jag har 4 barn som haft tre års trots så var det nog ingenting mot för vad han kan vara. Men man får ta fram kunskaperna, dom sitter i ryggmärgen efter alla dessa år. Så inte ska han vinna över mormor inte, då har han gett sig på fel mormor Ha ha ha ha !! Nä det blir nog bra i kväll.

Ha nu alla en bra dag, själv ska jag samla krafter    

Jaha så var det måndag i dag, containern har kommit, men vet inte hur jag ska få dit mitt skräp som skall kastas, men jag får väl bita i hop och kämpa själv med risk att benen ger vika i trappen från källaren och till containern. Men inget annat att göra, jag har ju två förråd att gå i genom så kroppen kommer att  få jobba mer än den egentligen klarar av.

Sen har jag avbokat resan till Ivantjärn, känner att jag psykiskt inte klarar av att se stugans förfall och misär, den är i alla fall utom mina händer, av bilderna jag sett är det bara att jämna allt med marken och låta det växa igen totalt, vilket redan håller på att ske, och det om vattenskador som jag fått höra, så.... nejtack jag stannar hemma, inte meningen att jag ska dit mer, vill komma ihåg byn som den var när man var liten och pappa fortfarande ägde stugan. Sen finns det inte så många kvar i byn som jag känner 3-4 stycken kanske. Men vill Elin o Rickard åka ändå så är det upp till dom, jag måste lägga sånt bakom mig, annars tar det kål på mig helt.

Men ha en bra dag alla !

Ja den drömmen jag hade om en rolig "återförening" med gamla barndomsvänner, ja den sprack totalt. Jag ansåg bara att alla syskon hade rätt att veta vad som planerades, då fick jag till svar att ingen hade frågat............ Nä men hon hade kanske kunnat snacka lite med sina syskon istället för att försöka ro detta i land själv, för lek med tanken att det behövs hjälp med arbete och ingen är tilltalad från början, så varför tro att dom ställer upp sen, där är det lite snevridet tycker jag. Det är jag som tagit fram den mesta informationen om saken i fråga, försöker dona o ordna, men får bara höra att jag måste vara realistisk, ja det är jag, men jag kände sån glädje att få komma ner en gång och träffa alla som vill/kan, den glädjen togs av mig i går, så nu blir det ingenting. Nu får hon och hennes sambo stå där själva vid rodret, jag har backat undan ett steg, men då skulle hoon backa undan tre steg, så då bad jag bara att få tillbaka MINA papper som hn fått LÅNA, hon har ingen som helst användning av  dom i detta läget, så då ska dom tillbaka, utan diskussioner.

Ha det bra därute i dag från en väldigt ledsen Eva.

Ja jag har nu en massa känslostormar inom mig, men tyvärr tror jag inte nåt kommer att kunna genomföras. Varför vet jag inte, bara känner så. Känns som allt är utom räckhåll........ bara att glömma liksom. Efter vad jag fått reda på under mitt "spaningsarbete" vart det liksom tvärnit på nåt sätt. Jag är realistisk i saken, men jag måste få ha mina känslor och drömmar, och det är bara i dagsläget att få komma ner och träffa alla som vill träffa mig, men det är mycket till innan den drömmen överhuvudtaget kan genomföras, så jag intalar mig nu att inget kommer att hända, att det mest är tomt prat.

Samtidigt är det nåt/nån som säger att allt är utom räckhåll, borta det som borta är, att det ska inte rotas i det gamla. Vad det betyder vet jag inte riktigt, fast jag kan ju ana ett o annat. Så just nu är allt bara jobbigt med allting. Känns som om drömmen sprack innan den ens kunde bli verklighet.