Ja jag vaknade irriterad i morse, delvis vet jag varför, men delvis inte. Inser att vissa planer inför sommaren måste läggas på hyllan till nästa sommar, men då är frågan om jag pallar att köra bil, så drömmen kanske trots allt ska vara just en dröm.

Jag vet inte, men kanske bäst så, med tanke på allt som är runt omkring mig just nu. Egentligen inget som kanske är så allvarligt för andra, men för mig är det så.

Mycket som florerar i denna skalle nu, ska jag eller ska jag inte............

Inser att inget blir som det ska vara denna sommar på grund av detta jävla virus som "härskar" i samhället nu, en aning rädd är jag, har ju underliggande sjukdomar som gör att jag mest troligt inte skulle klara detta om jag blir smittad, men vill ju inte tänka så, men det är ju sanningen, men sanningen kan ju göra väldigt ont i bland, det vet jag av erfarenhet, då gäller det andra saker, men ändå.

Även irriterad på kroppen som inte fungerar som jag vill, blir liksom förlamad i armarna när jag gör vissa saker, med tanke på att jag fixat allt själv förr, så är det frustrerande att inte kunna utföra lätta saker, åtminstone här hemma, men det är som det är.

Man ska alltid behöva tjata och fråga om hjälp så fort det är nåt som skall göras här hemma, inte roligt när man känner att man liksom stör på nåt vis. Man känner sig som en dålig människa som inget klarar längre. Jag menar folk har ju annat att göra än "passa upp" på mig när nåt behöver göras. Blir så jävla less på allting. Känns som om man inte har nåt värdigt liv längre, men tur man kan i alla fall torka sig i arslet än så länge, den dagen jag inte kan det, ja då är det godnatt.

Over and out för denna gång........

Startade en ny blogg vid nyår, men den var ingen större hit, så tillbaka till det gamla och hemtama.

Ja januari går mot sitt slut, och vintern har icke kommit riktigt. Liite snö finns det, ingen kyla att prata om, visst har det varit nån enstaka dag med kallgrader runt -20, men inget att hänga upp i julgranen om jag säger så. Men visst vi har ju februaru, mars och april som fortfarande kan överraska, men har det inte blivit vinter nu, behöver det inte bli sen heller anser jag i alla fall.

I morgon måndag ska jag och en av döttrarna torka skåpluckor och lite sånt i köket, behövs verkligen kan jag säga, allra helst då jag tjuvröker under fläkten, men nu blir det skärpning med den saken och ut på balkongen istället, funkar ju hos alla andra så ska det väl fungera för mig också.

Ja som det ser ut just nu kan detta år bli väldigt spännande på olika sätt o vis, ska ju bli mormor igen detta år sååå spännande.

Annars går livet på i samma lunk som tidigare, inget nytt för mig i år vad jag vet. 

En sak är jag besviken på sen förra året, det är att jag gratulerade 2 personer i november, men ingen respons från nåt håll. Har insett att jag förmodligen trängt mig på dessa personer, så nu får det vara, tänker inte försöka med nåt mer kontakt försök. Den ena personen hade jag eventuellt tänkt få träffa till sommaren, men det får nog vara känns det som, varför riva upp gamla sår när vederbörande inte bryr sig. Kommit till en punkt i mitt liv då jag skiter i folk som inte ger nån som helst respons, inte ens ett tack för gratulationerna, ja ja tänker inte lägga er mer energi på sånt som tar energi av mig, sån energi som jag egentligen inte har längre.

Så pappskallar är dom allihopa, vill dom inte veta av mig så slipper dom, värre än så är det inte.

Ja mer än så här blir det inte denna gång, så over and out för nu, ha´ne alla.

Fort gick det att bli 3:e advent, men jag har inte ens tänt första ljuset ens, bryr mig inte så mycket om det. Snart jul, ja det blir inte så mycket jul här hemma för min del. Ingen som helst respons på den hjälp jag frågat om, men skit samma. Det är som det är och mycket mer än så här blir det inte känner jag. Det blir jul oavsett om jag sliter häcken av mig eller inte. Tänker inte ha mer värk än jag redan har.

Har också bestämt mig att vara hemma under julen, inte åka nånstans, bara vara och göra som jag vill. Känns som om det är lugnast så. Nå överflöd av julmat blir det inte heller, kanske skinka o Jansson, men mer än så blir det inte för min del. Bara att kasta pengar åt helvete, det finns ett liv efter jul också. Men mycket frukt vill jag ha *gottgott*.

Den värsta och jobbiga dagen på året har nu passerat, det är den 14:e December, det var den dagen som Rasmus somnade in, året var 2005. Men det gör lika ont varje år när den dagen kommer. Kommer aldrig att glömma just den stunden när han tar sina sista 4 andetag, liggandes i min famn. Den som inte gått igenom nåt sånt här kan nog inte förstå hur det är att förlora ett barn. Saknaden och sorgen är lika, men man lär sig att leva med det efter ett tag.

Nä inget mer denna gång..... over and out

Ja nu är det verkligen den gråa årstiden, jag tycker inte om detta, vill ha lite vitt på backen igen. Det var vitt ett par dagar, då mådde jag bättre än dessa gråa dagar. Tycker inte om snö, men ca 1 dm kan det komma, det skulle räcka, då blir det ljusare i alla fall, och man mår så mycket bättre. Inte lika trött som när det bara är grått. Blir så mörkt att man behöver ha lyset på även dagtid *suck*

Svårt att komma igång med nåt vettigt, men jag har ju en jobbig tid framför mig. Hoppas bara att det ska gå bra med allt jag vill, och att jag inte åker på nåt bakslag, det har jag ingen lust med, så jobbigt att ta sig tillbaka efteråt. Startar med att fixa mig igenom 1:a advent, sen ska jag ta mig igenom Lucia, som är den jobbiga delen av december, men fixar jag den biten ska det nog kanske fungera, vill så gärna ha det mysiga med advent som blir med ljus och allt annat som hör till, för trots allt är det ju väldigt mysigt. Hoppas jag håller i hop bara. Men måste få nån hjälp att leta fram stakarna i förrådet och kolla om dom funkar, är ju når år sen sist jag använde dom, så kan ju vara bra att kolla dom.

Ska börja hålla mig hemma mer på kvällarna, inte springa till dottern i tid och otid, dom har ju ett eget liv utan att jag alltid ska komma, så dags att börja inse att man måste skärpa sig lite, men det har ju blivit till en vana att man ska gå dit och dricka kaffe på em/kväll, men det kan ju inte vara roligt att alltid "underhålla" morsan/svärmor jämt. Måste lära mig att jag har ett eget hem att vara i, och inte ligga andra till last hela tiden. Men svårt att bryta en vana, men bara gö`ne` som det sägs.

Funderar på vad jag ska roa mig med i dag, nog finns det att göra här hemma, men man ska komma till skott bara, det är nog svårt det.

Men nu är det bra för denna gång med gnäll, så over and out............

Har många tankar om hur mitt liv vart, mycket som hänt, mycket sorg man gått igenom, mycket sorg som finns kvar. Tror eller jag vet att viss sorg alltid kommer att finnas kvar på ett eller annat sätt, men man lär sig att leva med den. Men nu när vi närmar oss advent o jul blir mycket så mer påtagligt. Vissa förändringar kommer att ske, glad för dom som det gäller, men ändå sorgsen på nåt vis, ja svårt att förklara utan att gå in på detaljer, vilket jag inte tänker göra. Mycket jag bär inom mig, och det är nog lugnast så många gånger.

Ja helgen som kommer blir det mest städning och sånt som ska göras, får lite hjälp i morgon fredag av en dotter, vi gör då sånt jag inte klarar av själv, har man två armar som inte riktigt fungerar som dom ska, kan vissa saker bli omöjliga att utföra, kanske svårt för andra att förstå, men bara att få på ett påslakan på täcket är en bedrift, blir helt slut i armarna efteråt, det är liksom ingen självklarhet för mig längre. Man måste uppleva det för att fatta vad jag menar.

Läste ett inlägg på fejjan som en av mina brorsdöttrar skrivit, gör mig ont i hjärtat att det ska vara så för henne, att hon ska måste må så dåligt som hon gör, blir förbannad på samhället som bara kan skita i en ung människa som dom gör. Men jag tänker på henne.

Ja i övrigt är väl allt som vanligt, inget spännande på gång, ja om man inte anser att städning är spännande förstås, men det tycker inte jag, bara ett onödigt och jobbigt måste.

Ha det nu så bra alla därute, over and out för denna gång !!

Ja nu var det ett tag sen sist, vet inte men tappar lusten för det mesta, och då även för att blogga. Tycker ju om att skriva, men man måste ju liksom hela tiden tänka sig för vad man skriver om så man inte trampar nån på tårna. Då blir det ju ett jävla liv, det vet jag av erfarenhet.

Det här med blogg har ju på nåt vis varit ett sätt att skriva av sig vad det gäller känslor osv, men så är det faktiskt inte längre, inte ens en vanlig dagbok törs jag skriva, nån kan ju läsa vid ett obevakat tillfälle, så det törs man inte heller, så inte direkt nån att ventilera saker med. Visst jag har 2 döttrar jag brukar ventilera rätt mycket med, men tyvärr inte allt, de andra 2 säger jag inte så mycket till då det lätt kan misstolkas.

Ja nog om detta, hösten har kommit, nu väntar man bara på vintern, ja att det ska komma snö, för det kommer vi ju inte ifrån, men tycker att 1 dm kan räcka, för då blir det i alla fall lite ljusare ute. Nu är det bara mörkt tycker jag. Det blir ju en annan kyla också när snön kommer, men som sagt 1 dm skulle räcka.

Men hör och häpna, på väldigt många år som jag "hatat" allt vad advent och jul innebär, så har jag i år börjat längta, och ser fram mot advent, tycker det ska bli mysigt på nåt vis att få sätta upp stakar och stjärnor, och kanske det blir en liten plastgran till jul, men det hänger på ekonomin. Hade tänkt mig en liten som jag kan ha på kistan i vardagsrummet med belysning och lite pynt. Men som sagt ekonomin som styr, och det vet jag ju att den är ju inte den bästa. Men den som lever får se !

Ja som sagt, mycket jag inte kan/törs skriva ut här, som jag får bära inom mig. 

Så mycket mer än så här blir det inte, så over and out för denna gång, och ha det bra alla därute.

Hoppsan, inte en enda rad på hela sommaren, så det kan bli ibland.

Faktiskt hållt mig frisk i sommar (peppar peppar ta i trä) , undrar om det kan bero på att jag inte hade några som helst funderingar eller planer på att åka hem till Ivantjärn, insett att det kommer aldrig bli mer än drömmar. Men drömmar måste man ju få ha, och det har jag, drömmer om att få åka hem, och träffa alla, men men...........

Inte gjort nånting i sommar, mest bara jobbat på att sluta med min ångestmedicin, och det har jag lyckats med, nåt jag egentligen inte trodde skulle gå, men funkar bra, iaf just nu. Hur det blir när det återigen blir riktig höst med tillhörande mörker vet jag inte, ingen kan förutspå det. Bara liksom att gilla läget, ta det som det kommer.

Lite ledsen är jag, då jag inte har nån kontakt med ena dottern, och därmed ingen kontakt med ett barnbarn heller, och detta bara för att jag var ärlig om en sak, hennes (dottern) ultimata straff för mänskilgheten är att ta bort mig och blockera mig från Facebook, men sa också till henne, att gör hon det en gång till, så är det ingen idé att komma sen heller, och det tänker jag stå fast vid. Jag har inte orken eller lusten att bli som en gummiboll hos henne, man åker ut om det inte passar henne, nä där får det vara stopp känner jag. Orkar inte riktig med såna "draman" i mitt liv längre, fullt upp med mitt eget liksom. Och passar inte det får saker och ting vara för min del.

Annars väldig god kontakt med de andra döttrarna och barnbarn som jag har. Jag älskar dom så mycket. Idag börjar dom i skola och förskola, Hilma börjar 6:e klass, Ida 5:e klass, Samuel 2:a klass och Philip i förskoleklass. Hoppas att allt går bra för alla.

Nu får det vara bra för denna gång....... återkommer en annan dag. 

Igår hade jag ett möte med min doktor i Uppsala, så det sker via datalänk med min kontaktperson och doktorn i datorn. På det stora gick det bra faktiskt. Att jag mår skit just nu beror på att jag trappat ner min ångest medecin för snabbt, och det är isf kroppens sätt att reagera genom att ta fram depressionen, ja nån reaktion måste det ju bli då jag är nere på låga doser nu, jämfört med vad jag haft. Hon sa att jag inte skulle trappa ner mera just nu, utan låta kroppen komma ikapp på nåt sätt. Och att jag "tappat" sömnen trodde hon berodde på samma sak, bara kämpa vidare med sömnbrist och depression ett tag till. Men jag får vara glad att man inte har några tider att passa, så oftast kan jag vila en stund på dagen om jag vill och behöver.

Annars är det väl ganska lugnt omkring mig just nu, en närstående person till mig har liksom vänt mig ryggen, och jag har gjort samma sak, varför kämpa i motvind för något som inte ändras ändå, känner jag, och jag har ingen ork över till den biten heller, så lugnast så som det är. Tråkigt bara, men inget att lägga energi på.

Idag ska jag koka fläsklägg tänkte jag, är väl vad frysen kan erbjuda en dag före pension, men det är inte fy skam det heller, ganska gott, och det är länge sen jag åt det, så det kan ju bli gott.

Håller på med socker kurvor, ska till diabetes sköterskan på måndag, och då måste jag ju ha några värden att visa upp.

Ja så mycket mer har jag inte att skriva om denna gång, men over and out till nästa gång andan faller på.