Ja det är inte roligt att leva med mig själv nu, ganska mycket värk i kroppen. Depressionen och ångesten bubblar hela tiden, man blir liksom helt orkeslös, ingen energi alls och därmed ingen ork till nåt heller. Mycket som skulle göras här hemma, men utan ork och energi blir det ingenting, känns som om det inte finns nån glädje i livet just nu.

Varför ska jag städa? Varför ska jag diska? Varför ska jag tvätta? varför laga mat?  Ja som sagt har jag liksom tappat det mesta just nu.

Sover mesta delen av dagen, och naturligtvis hela natten.

Känns som om kroppen gått i nån slags viloläge.

Hoppas det kanske kan bli bättre efter besöket på röntgen och doktorn på torsdag 26:e, men är inställd på det värsta tänkbara, att det fortfarande inte visar tecken på läkning i armen, då måste jag ta upp diskussion angående operation, och därmed åka ner på ruta ett igen.

För detta är inte ett värdigt liv tycker jag.

Nä färdig gnällt för i dag ............. over and out för denna gång.

Ja som sagt dagarna går och blir till veckor och i längden en jävla lång väntan, men äntligen fått kallelse till ortopeden och röntgen igen, men jag tror inte att det hänt nåt mer i armen, tyvärr har jag ställt in mig på det värsta, lika bra det, då blir det lättare att hantera om det visar sig så, annars är det ju en bonus om jag har fel.

Trött av att vara i behov av andra när man ska göra nåt, men duschning fixar jag själv med nöd och näppe, livrädd varje gång att jag ska ramla igen, men duscha måste man ju göra, så bara bita ihop. Svårt med det mesta här hemma, ska försöka plocka ur diskmaskinen och plocka in den igen, om jag nu fixar det vill säga. Mycket jag skulle vilja ha hjälp med här hemma, men det mesta får ligga "på is" så att säga.

Nu orkar jag inte gnälla mer, bara att jag skulle vilja permanenta håret, svårt när man inte har nån riktigt fungrande arm.

Ha de så bra ni kan alla ni därute.......... over and out till nästa gång.