2017 snart slut, tack o lov, men tror inte 2018 blir nåt bättre heller för min del.

Ja jag har tappat tron på livet, ingen livslust kvar alls, bara funderingar till varför får jag så mycket elände, både psykiskt och fysiskt, man tror alltid att nu kan det inte hända mer, men det har jag slutat tro på, nu undrar man bara vad sker härnäst ??

Ja döttrarna känns som om de flesta glider i väg åt egna håll, ingen större kontakt med nån OM inte jag tar kontakt, och jag börjar lessna på det, men dom har ju egna familjer och fullt upp, så vem har nån större intresse av hur jag mår och vad jag gör. Nog för att jag kommit till det stadiet att jag mest ligger, för jag har varken ork eller lust att få smäll p smäll om jag har en annan åsikt än andra, jag har ju liksom trillat ur "standardramen", så det verkar vara inte så mycket att bry sig i känns det som.

Eftersom ingen hör av sig till mig kommer jag att dra ner på att ta kontakt, jag har inget för att försöka, vissa får jag bara smällar av så man sjunker psykiskt, gång på gång.

Vill man prata om saken med nån får man ofta höra "att det är mellan er, jag lägger mig inte i ", då känns det som om det bara är jag som gjort fel. Så tänker inte säga nåt mer, bara finna mig i att jag har ett liv som inte är värdigt att leva, har ingen lust att leva, men törs inte göra nåt åt saken, för skulle jag misslyckas, vilket jag har gjort 3 ggr, så är det inte roligt, det kan jag lova.

Ja detta var den sista bloggningen detta år skulle jag tro, jag får nog på käften så jag klarar mig av detta inlägg.

Over and out

Ja nu är den värsta dagen i julhelgen över, själva julafton är den värsta jag vet, de andra går skapligt då finns det liksom inga "krav" på nånting, man kan strula runt i pyjamasen hela dagen, äta när man vill och bara vara, så gör jag även på julafton och vara för mig själv är det bästa, jag vet ju aldrig hur det går med ångesten, men hemma kan jag hantera den som jag vill.

Igår gjorde jag en jultallrik åt mig själv, men tyckte det var nåt som fattades............ naturligtvis hade jag glömt ta fram köttbullar, men det gjorde inget, för jag hade en jävla god Jansson i stället. Köttbullar kan man äta en annan dag, men Jansson gör jag bara till jul, så det gick bra ändå. Satt och glodde på tv, men fanns inget i min smak att titta p, så jag var i säng före 22.00 och sov hela natten till 07.00 i morse.

Pratade i telefon i över 1 timme med en människa som står mig nära, det var trevligt måste jag säga, och det årliga samtalet till Ivantjärn vart avklarad på förmiddagen.

Helt otroligt att Yngve fyllde 95 år i går, helt sanslöst, en person som funnits i mitt liv så länge jag kommer ihåg i alla fall.

Ja summan av kardemumman är att allt gick bra igår, och jag är glad att jag klarat ytterligare en julafton utan psykiskt haveri, tror att det beror på att jag donar och har bara mig själv att bry mig om. För mig ett fungerande koncept, så det fortsätter man med så länge det funkar.

Önskar alla en God fortsättning på helgen ............. over and out  till nästa gång skrivanfallet attackerar mig.

Ja nulkas det jul igen, inget jag ser fram mot, ska bara vara hemma och gå i pyjamas hela julen, mår bäst då. Har slitit så mycket genom åren för att alla ska få en bra jul, men sen jag förlorade Rasmus är julen mest förknippad med ångest.

Detta år har varit mest bara skit, förkylningar massa tandläkarbesök för att sanera överkäken och få nya tänder, sen en massa spring för korrigering, sen i juli hade jag ju planer att försöka ta mig hem till Ivantjärn några dagar, men ödet ville annorlunda, först sa ekonomin ifrån, sen vart jag sjuk i den vevan, ambulans transport till S-vall då magen "lagt" av helt, men det fixades och jag fick åka hem en torsdag, duschade och mådde så bra man kan göra efter vad jag gått igenom med magen, dagen efter , fredagen 28:e juli skulle jag upp på toaletten, och var nog lite för snabb, fick antagligen ett blodtrycksfall och ramlade,  hamnade på alla fyra och hör hur det knakar i vänster arm, och jag förstod att den gått av, alltså detta var dagen efter att jag kommit hem från S-vall.

Ringa efter hjälp, upp på akuten och en röntgen visade vad jag misstänkte, armen av precis under ledkulan.

Eftersom jag krossade höger axel 2012 och den funkar men inte mer heller, så fick jag en mitella på vänster...... kändes som höjden av otur. Vänste axel har inte läkt, kulan har liksom "rullat iväg på sidan, väntar nu på besked om eventuell operation eller inte.

Så jag kan liksom inte påstå att året 2017 varit nåt bra år för min del, hoppas att 2018 kanske kan bli lite lindrigare med frakturer och allt annat som varit.

Hoppas att alla ni där ute haft ett bättre år än mig, och att ni får ett bra 2018, själv törs jag inte tro på nåt.

Over and out till nästa gång det kommer ett anfall av skrivar lust.