Ja jag vaknade irriterad i morse, delvis vet jag varför, men delvis inte. Inser att vissa planer inför sommaren måste läggas på hyllan till nästa sommar, men då är frågan om jag pallar att köra bil, så drömmen kanske trots allt ska vara just en dröm.

Jag vet inte, men kanske bäst så, med tanke på allt som är runt omkring mig just nu. Egentligen inget som kanske är så allvarligt för andra, men för mig är det så.

Mycket som florerar i denna skalle nu, ska jag eller ska jag inte............

Inser att inget blir som det ska vara denna sommar på grund av detta jävla virus som "härskar" i samhället nu, en aning rädd är jag, har ju underliggande sjukdomar som gör att jag mest troligt inte skulle klara detta om jag blir smittad, men vill ju inte tänka så, men det är ju sanningen, men sanningen kan ju göra väldigt ont i bland, det vet jag av erfarenhet, då gäller det andra saker, men ändå.

Även irriterad på kroppen som inte fungerar som jag vill, blir liksom förlamad i armarna när jag gör vissa saker, med tanke på att jag fixat allt själv förr, så är det frustrerande att inte kunna utföra lätta saker, åtminstone här hemma, men det är som det är.

Man ska alltid behöva tjata och fråga om hjälp så fort det är nåt som skall göras här hemma, inte roligt när man känner att man liksom stör på nåt vis. Man känner sig som en dålig människa som inget klarar längre. Jag menar folk har ju annat att göra än "passa upp" på mig när nåt behöver göras. Blir så jävla less på allting. Känns som om man inte har nåt värdigt liv längre, men tur man kan i alla fall torka sig i arslet än så länge, den dagen jag inte kan det, ja då är det godnatt.

Over and out för denna gång........