2017 snart slut, tack o lov, men tror inte 2018 blir nåt bättre heller för min del.

Ja jag har tappat tron på livet, ingen livslust kvar alls, bara funderingar till varför får jag så mycket elände, både psykiskt och fysiskt, man tror alltid att nu kan det inte hända mer, men det har jag slutat tro på, nu undrar man bara vad sker härnäst ??

Ja döttrarna känns som om de flesta glider i väg åt egna håll, ingen större kontakt med nån OM inte jag tar kontakt, och jag börjar lessna på det, men dom har ju egna familjer och fullt upp, så vem har nån större intresse av hur jag mår och vad jag gör. Nog för att jag kommit till det stadiet att jag mest ligger, för jag har varken ork eller lust att få smäll p smäll om jag har en annan åsikt än andra, jag har ju liksom trillat ur "standardramen", så det verkar vara inte så mycket att bry sig i känns det som.

Eftersom ingen hör av sig till mig kommer jag att dra ner på att ta kontakt, jag har inget för att försöka, vissa får jag bara smällar av så man sjunker psykiskt, gång på gång.

Vill man prata om saken med nån får man ofta höra "att det är mellan er, jag lägger mig inte i ", då känns det som om det bara är jag som gjort fel. Så tänker inte säga nåt mer, bara finna mig i att jag har ett liv som inte är värdigt att leva, har ingen lust att leva, men törs inte göra nåt åt saken, för skulle jag misslyckas, vilket jag har gjort 3 ggr, så är det inte roligt, det kan jag lova.

Ja detta var den sista bloggningen detta år skulle jag tro, jag får nog på käften så jag klarar mig av detta inlägg.

Over and out