Har många tankar om hur mitt liv vart, mycket som hänt, mycket sorg man gått igenom, mycket sorg som finns kvar. Tror eller jag vet att viss sorg alltid kommer att finnas kvar på ett eller annat sätt, men man lär sig att leva med den. Men nu när vi närmar oss advent o jul blir mycket så mer påtagligt. Vissa förändringar kommer att ske, glad för dom som det gäller, men ändå sorgsen på nåt vis, ja svårt att förklara utan att gå in på detaljer, vilket jag inte tänker göra. Mycket jag bär inom mig, och det är nog lugnast så många gånger.

Ja helgen som kommer blir det mest städning och sånt som ska göras, får lite hjälp i morgon fredag av en dotter, vi gör då sånt jag inte klarar av själv, har man två armar som inte riktigt fungerar som dom ska, kan vissa saker bli omöjliga att utföra, kanske svårt för andra att förstå, men bara att få på ett påslakan på täcket är en bedrift, blir helt slut i armarna efteråt, det är liksom ingen självklarhet för mig längre. Man måste uppleva det för att fatta vad jag menar.

Läste ett inlägg på fejjan som en av mina brorsdöttrar skrivit, gör mig ont i hjärtat att det ska vara så för henne, att hon ska måste må så dåligt som hon gör, blir förbannad på samhället som bara kan skita i en ung människa som dom gör. Men jag tänker på henne.

Ja i övrigt är väl allt som vanligt, inget spännande på gång, ja om man inte anser att städning är spännande förstås, men det tycker inte jag, bara ett onödigt och jobbigt måste.

Ha det nu så bra alla därute, over and out för denna gång !!