Tack o lov att midsommar är över för detta år, och magen har repat sig. Det har runnit många tårar denna helg, då jag haft/har en enorm hemlängtan till Ivantjärn, det har jag väl mer eller mindre hela tiden, men ibland blir det så påtagligt att det blir mig övermäktigt och tårarna bara rinner, kommer en massa minnesbilder framför mina ögon, och det gör så ont att inte kunna vara där, det är ju min hemby, enda stället jag verkligen kan kalla hem. Hade jag bil och nånstans att bo skulle jag inte tveka att dra iväg, men som sagt lite långt att gå med rullatorn ner dit.

Hade jag haft möjligheten hade kommit ner och inte tillbaka till Sollefteå mer, då skulle jag stannat forever !!!!!!

Bara några rader idag, men jag återkommer som gubben i lådan .....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja jag vaknade irriterad i morse, delvis vet jag varför, men delvis inte. Inser att vissa planer inför sommaren måste läggas på hyllan till nästa sommar, men då är frågan om jag pallar att köra bil, så drömmen kanske trots allt ska vara just en dröm....

Startade en ny blogg vid nyår, men den var ingen större hit, så tillbaka till det gamla och hemtama.   Ja januari går mot sitt slut, och vintern har icke kommit riktigt. Liite snö finns det, ingen kyla att prata om, visst har det varit nån enstak...

Fort gick det att bli 3:e advent, men jag har inte ens tänt första ljuset ens, bryr mig inte så mycket om det. Snart jul, ja det blir inte så mycket jul här hemma för min del. Ingen som helst respons på den hjälp jag frågat om, men skit samma. Det är...

Ja nu är det verkligen den gråa årstiden, jag tycker inte om detta, vill ha lite vitt på backen igen. Det var vitt ett par dagar, då mådde jag bättre än dessa gråa dagar. Tycker inte om snö, men ca 1 dm kan det komma, det skulle räcka, då blir det lj...

Har många tankar om hur mitt liv vart, mycket som hänt, mycket sorg man gått igenom, mycket sorg som finns kvar. Tror eller jag vet att viss sorg alltid kommer att finnas kvar på ett eller annat sätt, men man lär sig att leva med den. Men nu när vi n...