Ja jag har nu en massa känslostormar inom mig, men tyvärr tror jag inte nåt kommer att kunna genomföras. Varför vet jag inte, bara känner så. Känns som allt är utom räckhåll........ bara att glömma liksom. Efter vad jag fått reda på under mitt "spaningsarbete" vart det liksom tvärnit på nåt sätt. Jag är realistisk i saken, men jag måste få ha mina känslor och drömmar, och det är bara i dagsläget att få komma ner och träffa alla som vill träffa mig, men det är mycket till innan den drömmen överhuvudtaget kan genomföras, så jag intalar mig nu att inget kommer att hända, att det mest är tomt prat.

Samtidigt är det nåt/nån som säger att allt är utom räckhåll, borta det som borta är, att det ska inte rotas i det gamla. Vad det betyder vet jag inte riktigt, fast jag kan ju ana ett o annat. Så just nu är allt bara jobbigt med allting. Känns som om drömmen sprack innan den ens kunde bli verklighet.