I måndags var jag till sjukgymnasten för kontroll, han mätte hur många grader jag fick upp armen åt olika håll, fick även 2 nya övningar som skall göras tillsammans med dom andra och åter om ca 1 månad. Då blir det nog fler övningar skulle jag tro. Bara att flaxa på med armarna och hoppas det gör nytta.

Ny rullator vart det också, så nu är det ingen ramsne variant, utan en helt sprillans ny, så blank och fin.

Så nu kanske man kan gå till affären själv snart, men börja med kortare sträckor först, så det går så sakteliga framåt och det kan jag lova känns bra. Direkt efter op trodde jag inte jag skulle kunna stå på benen själv mer och att armen inte skulle kunna fungera mer, men nu använder jag inte rullstolen, har inte ont i höften längre och armen går det ju som sagt framåt med.

Så det finns kanske en ljusning för mig också, fast ibland känns det inte som så. Men det beror ju på mitt allmän tillstånd som jag aldrig vet hur det är från dag till dag.

Ett kort inlägg denna gång, kanske blir det längre nån annan gång............. over and out.........

Ja denna operation som jag gjorde 20/2 är inget jag skulle vilja göra om, för fy fan på ren svenska vilken pärs. Operationen gjordes 20 februari, kom in snabbt på op-salen ca 9 tiden på morgonen, sen vet jag inget mer förrän vid 20.30 tiden. Jag hade tydligen inte velat vakna riktigt efter narkosen och syresättningn var väldigt dålig, men med en massa mediciner gick syresättningen till slut upp till normalt igen.

Så jag vaknade inte riktigt förrän jag kom upp på avdelningen. Fick näringsdryck och saft, upp på toa med hjälp av ett sk EVA-stöd och personal, sen sov jag lugnt hela natten.

Jag min "glappkäft" hade sagt att jag ville åka hem, så dagen efter op kollade läkaren hur mycket smärtstillande jag fått under natten, och eftersom jag inte hade behövt nåt så var det ok.

Nu hör det till saken att dom hade tagit bentransplat från höftkammen och byggt upp axelkulan med, så det där med att gå var ju ingen större hit märkte vi när jag skulle upp för trappen hemma, det var 3 döttrar som baxade upp mig och till slut kom jag upp och in i mitt hem. Det var skönt, sen ringdes det till Rehab eller vad det var så jag fick hem en rullstol, handtag på sängen och toan och duschstol. Sen var det bara att liksom åka med....... kunde ju inget göra själv, så hjälp med dusch, mat o handling har döttrarna fixat även städning. Så efter 6 veckor var det återbesök med röntgen, och allt satt som det skulle, nån slags platta o 13 skruvar i axeln, och dom såg att det börjat läka, så då slapp jag bandaget och börja med sjukgymnastik, och har även gåtränat så nu behöver jag inte rull stolen mer. Får inte bära eller lyfta med armen på tre månader efter att bandaget togs bort 3/4. Behöver fortfarande viss hjälp eftersom jag inte får lyfta o bära, men känns som om jag är på väg åt rätt håll i alla fall. Armen kommer mest troligt aldrig mer bli som den en gång varit, men lite är bättre än inget, så nu tränas det med armen så jag åtminstone får upp armen så jag kan tvätta håret, blir det mer är ju det bara ett plus.

Ja det är en kortfattad version av min "resa" med axeln. Men en sak är säker, tänker aldrig mer operera mig i nån axel eller nån annan led, förrn får dom slå ihjäl mig, för fy fan säger jag.

Ha de bra alla därute............  
  

Ja nu var det ett tag sen jag skrev nåt, men har väl inte haft nåt jag vågat dela med mig av, så kan det ju vara ibland.

 Men nu äntligen ska det bli operation i vänster axel, kan ju hoppas att det går bra, men jag har mina tvivel, för läker det inte nu heller blir det en ny operation och insättning av en helt ny ledkula i axeln.

Den här gången ska dom försöka att lägga min egna kula på plats, den hae liksom "trillat av pinn", alltså den har ramlat åt sidan, så nu ska den läggas på plats och det ska transplanteras nytt ben dit, som ska tas från mitt bäcken. Så den 20/2 ska jag infinna mig klockan 08.00 på dagvården, sen operation och sen inläggning på avd 15 ett par dagar, dom ska bara se att jag inte har för ont, för då kan jag åka hem efter ett par dagar. Även om jag är glad att detta kommer till stånd, så visst finns det både oro och ångest inför detta, det kan jag inte förneka.

Har ju gått med denna axel sen 28/7 så hoppas det blir något bättre, för min högra axel, som jag krossade 2012 har nu börjat värka, den har ju fått ta den största smällen av det här, och där är det som sagt krossat och har en nedsatt funktion, så den är väldigt överansträngd just nu.

Ja detta var väl allt för denna gång...... over and out till nästa gång andan faller på.

Ha det nu så bra ni kan därute alla mina nära och kära.

2017 snart slut, tack o lov, men tror inte 2018 blir nåt bättre heller för min del.

Ja jag har tappat tron på livet, ingen livslust kvar alls, bara funderingar till varför får jag så mycket elände, både psykiskt och fysiskt, man tror alltid att nu kan det inte hända mer, men det har jag slutat tro på, nu undrar man bara vad sker härnäst ??

Ja döttrarna känns som om de flesta glider i väg åt egna håll, ingen större kontakt med nån OM inte jag tar kontakt, och jag börjar lessna på det, men dom har ju egna familjer och fullt upp, så vem har nån större intresse av hur jag mår och vad jag gör. Nog för att jag kommit till det stadiet att jag mest ligger, för jag har varken ork eller lust att få smäll p smäll om jag har en annan åsikt än andra, jag har ju liksom trillat ur "standardramen", så det verkar vara inte så mycket att bry sig i känns det som.

Eftersom ingen hör av sig till mig kommer jag att dra ner på att ta kontakt, jag har inget för att försöka, vissa får jag bara smällar av så man sjunker psykiskt, gång på gång.

Vill man prata om saken med nån får man ofta höra "att det är mellan er, jag lägger mig inte i ", då känns det som om det bara är jag som gjort fel. Så tänker inte säga nåt mer, bara finna mig i att jag har ett liv som inte är värdigt att leva, har ingen lust att leva, men törs inte göra nåt åt saken, för skulle jag misslyckas, vilket jag har gjort 3 ggr, så är det inte roligt, det kan jag lova.

Ja detta var den sista bloggningen detta år skulle jag tro, jag får nog på käften så jag klarar mig av detta inlägg.

Over and out

Ja nu är den värsta dagen i julhelgen över, själva julafton är den värsta jag vet, de andra går skapligt då finns det liksom inga "krav" på nånting, man kan strula runt i pyjamasen hela dagen, äta när man vill och bara vara, så gör jag även på julafton och vara för mig själv är det bästa, jag vet ju aldrig hur det går med ångesten, men hemma kan jag hantera den som jag vill.

Igår gjorde jag en jultallrik åt mig själv, men tyckte det var nåt som fattades............ naturligtvis hade jag glömt ta fram köttbullar, men det gjorde inget, för jag hade en jävla god Jansson i stället. Köttbullar kan man äta en annan dag, men Jansson gör jag bara till jul, så det gick bra ändå. Satt och glodde på tv, men fanns inget i min smak att titta p, så jag var i säng före 22.00 och sov hela natten till 07.00 i morse.

Pratade i telefon i över 1 timme med en människa som står mig nära, det var trevligt måste jag säga, och det årliga samtalet till Ivantjärn vart avklarad på förmiddagen.

Helt otroligt att Yngve fyllde 95 år i går, helt sanslöst, en person som funnits i mitt liv så länge jag kommer ihåg i alla fall.

Ja summan av kardemumman är att allt gick bra igår, och jag är glad att jag klarat ytterligare en julafton utan psykiskt haveri, tror att det beror på att jag donar och har bara mig själv att bry mig om. För mig ett fungerande koncept, så det fortsätter man med så länge det funkar.

Önskar alla en God fortsättning på helgen ............. over and out  till nästa gång skrivanfallet attackerar mig.

Ja nulkas det jul igen, inget jag ser fram mot, ska bara vara hemma och gå i pyjamas hela julen, mår bäst då. Har slitit så mycket genom åren för att alla ska få en bra jul, men sen jag förlorade Rasmus är julen mest förknippad med ångest.

Detta år har varit mest bara skit, förkylningar massa tandläkarbesök för att sanera överkäken och få nya tänder, sen en massa spring för korrigering, sen i juli hade jag ju planer att försöka ta mig hem till Ivantjärn några dagar, men ödet ville annorlunda, först sa ekonomin ifrån, sen vart jag sjuk i den vevan, ambulans transport till S-vall då magen "lagt" av helt, men det fixades och jag fick åka hem en torsdag, duschade och mådde så bra man kan göra efter vad jag gått igenom med magen, dagen efter , fredagen 28:e juli skulle jag upp på toaletten, och var nog lite för snabb, fick antagligen ett blodtrycksfall och ramlade,  hamnade på alla fyra och hör hur det knakar i vänster arm, och jag förstod att den gått av, alltså detta var dagen efter att jag kommit hem från S-vall.

Ringa efter hjälp, upp på akuten och en röntgen visade vad jag misstänkte, armen av precis under ledkulan.

Eftersom jag krossade höger axel 2012 och den funkar men inte mer heller, så fick jag en mitella på vänster...... kändes som höjden av otur. Vänste axel har inte läkt, kulan har liksom "rullat iväg på sidan, väntar nu på besked om eventuell operation eller inte.

Så jag kan liksom inte påstå att året 2017 varit nåt bra år för min del, hoppas att 2018 kanske kan bli lite lindrigare med frakturer och allt annat som varit.

Hoppas att alla ni där ute haft ett bättre år än mig, och att ni får ett bra 2018, själv törs jag inte tro på nåt.

Over and out till nästa gång det kommer ett anfall av skrivar lust.

Just nu snöar det ganska bra ute, inge roligt tycker jag, är ingen större vän av snö, kallt och halkigt, nog med frakturer nu tycker jag, så man håller sig mest inne.

Om 2 veckor i dag är 1:a Advent, men se det tänker jag inte pynta nåt till, ja en ljusslinga på balkongen är det enda, och den finns där redan, men absolut inge mer för min del. Orkar inte hålla på att ta fram och plocka bort osv, och eftersom jag i princip inte firar jul heller.

Bara lite skinka, Jansson och julmust det duger det. Har kommit till en punkt i livet då jag inte har lust att lita ihjäl mig för nåt som inte vara mer än några dagar, brukar  ju ändå alltid glömma tända stakar osv, nä så för min del är julen överskattad och det är bara dyrt. Så jag säger Våga Vägra Advent !!!!!

Sen medför julen så mycket sorg för min personliga del, så det finns ingen glädje med den heller, man kan trivas och må bra ändå anser jag.

Ja vänstra armen är ff inte i full gång ännu, åter en röntgen 7/12 och även träffa doktorn, får se vad som sägs då, 4/12 ska man leka blindstyre, ska fotografera ögonbottnarna då, brukar bli så dålig efter det, så då blir det raka vägen hem och i säng.

Ja det var en liten uppdatering från mig .......... over and out .... till nästa gångskriv lusten återkommer.

Ja det är inte roligt att leva med mig själv nu, ganska mycket värk i kroppen. Depressionen och ångesten bubblar hela tiden, man blir liksom helt orkeslös, ingen energi alls och därmed ingen ork till nåt heller. Mycket som skulle göras här hemma, men utan ork och energi blir det ingenting, känns som om det inte finns nån glädje i livet just nu.

Varför ska jag städa? Varför ska jag diska? Varför ska jag tvätta? varför laga mat?  Ja som sagt har jag liksom tappat det mesta just nu.

Sover mesta delen av dagen, och naturligtvis hela natten.

Känns som om kroppen gått i nån slags viloläge.

Hoppas det kanske kan bli bättre efter besöket på röntgen och doktorn på torsdag 26:e, men är inställd på det värsta tänkbara, att det fortfarande inte visar tecken på läkning i armen, då måste jag ta upp diskussion angående operation, och därmed åka ner på ruta ett igen.

För detta är inte ett värdigt liv tycker jag.

Nä färdig gnällt för i dag ............. over and out för denna gång.