Goddagens folket, long time no writing !!  

Ja det är nu ganska exakt 2 månader sen sist, och mycket har hänt och händer fortfarande, trappar ner min ångest medicin, är nu nere på förhållandevis låga doser, men nu är det dags att göra en till nertrappning. Jobbigt som bara den med alla besvär och sånt man får, men bara försöka ta sig igenom det hela, det går ju över, det vet jag, men skitjobbigt första veckan ungefär innan skiten gått ur kroppen. Men bara bita ihop, skiten ska vara ute ur kroppen till midsommar har jag tänkt, och hoppas det kan bli så, men är man tillräckligt tjurig så går det.

Lite ledsen att man inte får träffa det yngsta barnbarnet, vet inte när jag träffade henne sist, men uppenbarligen är man inte så viktig, gör mig ledsen och frustrerad. Men kan ju inte tvinga nån som anser att andra saker är viktigare.

På onsdag ska jag få träffa en sjukgymnast och kolla om jag kan bli hjälpt mot mina smärtor med varma bad, och träna upp lite muskler i ben o armar som jag inte har längre, skulle vara skönt.

Trots länge sen jjag skrev så vart det inte mer än så här. Så over and out till nästa gång.

Känns nästan som vår i luften, plusgrader och halkigt det är vårtecken det, ja eller nåt sånt i alla fall   , men vet ju samtidigt att det med största sannolikhet kommer mer kyla och snö, brukar ju vara så.

Nu har jag rensat skafferiet, blir 3:e dagen i dag, men nu ska bara alla gamla kakformar diskas och läggas undan, känns som om det vore straffarbete, men lika bra att göra allt på en gång slipper man det om man skulle få för sig att baka några kakor, ibland liksom händer det bara.

Fick i hop en stor säck med gammalt skit från skafferiet, så nu är det bara att skaffa in nytt och mer av det som håller på att ta slut. Bra översikt nu.

Snart är det 1 årsdagen av min axel operation, på onsdag närmare bestämt, visst fungerar armen bättre än innan op, men dock icke fullt ut, höften där dom tog ben transplantat är icke bra, men sånt kan tydligen hända. Har tappat alla muskler både i armar och ben, men vill promenera, men just nu för halkigt, så det får bli ett vår projekt. Målet är att kunna ta mig runt kvarteret, för gör jag det kan jag klara av att gå till affären själv också. Men som sagt vår och halkfritt först.

Nä nu blir det inge mer i dag.......... over and out för denna gång.

Tjena på er alla, tror jag blir tokig på alla dessa temperatur växlingar som är, får bara en massa värk, och såå jävla roligt är det inte, kanske därför man känner sig som om man är under isen, depressionen och ångesten blir defenetivt inte bättre, och därmed blir humöret där efter. Man kommer inte igång med nåt, vill helst bara ligga i sängen på min magnet madrass då känner jag inte av värken lika mycket, men kan ju inte bo i sängen hela vintern, eller jo det kanske man kan......

Iövrigt har det varit en rörig tid efter jul, men det är sånt som händer. Fortsätter nertrappningen av medicinen, men ska träffa doktorn till veckan, den här vändan slog hårdare än jag trodde, men bara bita ihop och se glad ut, kan ju i alla fall inget att göra nåt åt det hela.

Min längtan hem till byn finns alltjämt kvar, även om jag vet att det är och kommer att förbli en dröm så rår jag inte för att jag längtar hem, det grämer mig så att pappa sålde stugan, annars har jag haft ett boende där, det gick ju att bo där året runt, fan man betalar mer än halva pensionen i hyra, tror inte att det skull ha blivit dyrare om jag hade fått chansen att bo i stugan, kanske man mått mycket bättre där, jag vet att jag mått bättre där, i den underbara naturen och allt runt omkring, vänner och sånt som jag inte har här i Sollefteå.

Här är man ensam om man inte umgås med barnen, men dom har ju sitt och sina familjer att ta hand om, så man vill ju inte egentligen tränga mig på jämt, men vad gör man när man ingen annan har.

Ha de bra alla som kikar in...... over and out till nästa anfall.......

Ja då har det blivit ett nytt år, det gamla 2018 var inget höjdarår kan jag villigt erkänna, operation i februari sen konvalesent ett tag, sen träning för att komma tillbaka, sen i september hamnade jag på sjukhuset en vecka tack vare en tjocktarmsinflammation, och då hittades det även att jag har lite för mycket vätska i hjärtsäcken, vid kontroll nu i december var det oförändrat. Uppföljning efter sommaren om inget tillstöter.

Håller samtidigt på att trappa ner min ångest medecin, för att senare få ett annat preparat.

Allt detta har satt sina spår hos mig, kanske djupare än nån tror, men hoppas att detta år blir bättre, och att man kanske kan hålla sig på benen, men jag verkar ju råka ut för det mesta, så nu kanske man ska invänta ett lårbensbrott eller nåt åt det hållet, har ju liksom lite svårt att tro på ett "skadefritt" 2019.

30:e september blev jag mormor till lilla Saga, Elin och hennes Rickard´s lilla dotter, så det var det 5:e barnbarnet. Ja det var en kort sammanfattning av 2018, och som sagt väntar jag bara på nästa grej som ska slå till, lika bra att vara förberedd.

Jo absolut inte att förglömma att Curt Hellkvist kom upp på mc:n i somras, det var verkligen jätteroligt.

Detta är alla mina barnbarn <3 <3 <3 <3 <3

Känns som jag skriver denna blogg i onödan, då det verkar inte vara nån som läser, i alla fall inga kommentarer. Så funderingar finns att lägga ner den eller helt enkelt låta bli att skriva nåt mer, återstår att se.

Ja nu är stambytet i full gång och allt vad det innebär, mao KAOS !!!!! men tur jag är van vid kaos, hela mitt liv är ju ett stort kaos och lite av ett skämt känns det som.

Så många tankar som snurrar i skallen om allt möjligt, om allt som hänt denna så kallade familj, och hur kommer det att se ut i framtiden......... Finns det nån framtid att se fram mot ? Tror inte det, så här kommer nog alltid mitt liv att se, man har en massa drömmar om saker och ting, men inget man kan göra nåt åt, bara finna sig i allt runt omkring mig, bita ihop och försöka se glad ut !!

Hade frågat om jag fick låna en systemkamera, visst den skulle bara tömmas först, vilket tydligen inte gjorts, häromdagen fick jag bara frågan vad jag skulle fota ????  Så jag skiter i att låna den, kanske lugnast så känns det som.

Eftersom jag tydligen skriver för ingenting, så blir det inte mer än så här, får se om jag kommer tillbaka.

Over and out .........

Ja det är sällan jag bloggar nåt nu förtiden, men har liksom tappat lusten, som för så mycket annat jag tappat lusten för.

Gör inte många knop här hemma heller, inväntar stambyte så ingen idé att göra nå större projekt. Ligger mest i sängen om dagarna. Döttrarna har ju sitt och sina familjer att ta hand om. fast jag brukar gå till äldsta dottern ibland när hon har tid, men det är ju liksom inte alltid hon har det, och det accepterar jag naturligtvis.

Den enda glädjen denna sommar var när pappas kusin Curt och en kompis till honom kom upp på mc, jätte skoj att träffa honom igen.

Annars har jag nog inte ens lämnat gatan tror jag, bara varit hemma.

I dag är det sjukgymnasten för sista gången hoppas jag.

Sen hoppas jag få ordning på min ångestmedicin, antingen gå tillbaka till samma dos jag haft eller om det byts preparat återstår att se.

Nä mer än så här blir det inte........ over and out till en annan gång.

Så har då midsommaren passerat för den här gången och att Elin gift sig med sin Rickard, tyvärr kunde jag inte närvara vid varken midsommar eller bröllop, men orsaken till det vet dom närmaste, och inget jag skriver ut här.

Att jag är vaken den här tiden vet nog inte ens jag, men har inte somnat än,, så det kan ju vara en orsak. Har perioder då jag sover konstiga tider, men det gör inte så mycket, man är ju bara hemma så kan ju tippa omkull mig när jag vill.

Den här veckan får jag börja träna med tyngder, bara dottern hittar dom så blir det så, jag använder ju armen nästan fullt ut nu, men har ju ingen styrka så musklerna behöver tränas upp, tror jag lånar dom till benen också och börja träna benen.

För just nu är jag så jävla trött på att aldrig vara smärtfri, alltid smärta nånstans, ganska irriterande !!  Just nu är det ryggen mest som bråkar, ja även andra delar av kroppen bråkar mellan varven. Frustrerande !!!

Ja då har man gnällt lite igen....... over and out till nästa gång gnället kommer över mig.

Nu är det ca 1 månad kvar innan jag får börja använda armen och sakteliga börja belasta den, men den här tiden känns vääääldigt lång, men det värsta har jag ju gjort vad det gäller armhelvete, aldrig mer en operation för det här har nog varit den värsta resan jag gjort. Men man ska ju aldrig säga aldrig, har ju 2 ben också, är väl dom som står på tur, men då vette sjutton om jag vill vara med mer. Bara återstå att se.

Jag håller på att försöka trappa ner min ångestmedicin, socialstyrelsen som kräver detta, då min medicin kallas "rävgift", men den hjälper mig. Har trappat ner 0,5 mg på morgonen sen ett tag tillbaka, detta ska tas väldigt försiktigt, jag känner av denna minskning, men återstå att se, men annars får jag lämna ett prov på levern för att se hur den kan hantera denna dos jag haft, gör den det kan jag nog få tillbaka gamla dosen. För ett är säkert, det är fan inte roligt att sitta ensam när ångesten bryter ut, men jag vet ju aldrig när den slår till nästa gång. Men som sagt, bara göra som medicin specialisten i Uppsala sa, vi provar och ser hur det funkar, annars leverprovet och medicinen sätts tillbaka. Alternativt en annan sort.

Annars är det väl som vanligt, mycket hemlängtan nu på sommaren, hem till Ivantjärn, men insett att jag kommer nog aldrig mer kunna åka ner, ja om inte nån annan kör och med husvagn. Skulle varit så roligt att få komma hem ett par dagar i alla fall, men ödet är nog att jag inte kommer ner, kommer nog ha svårt att köra bil efter detta med armen eftersom den aldrig kommer bli helt återställd. Men drömma, det kan jag minsann göra.

Nä alla läsare som inte finns, nu har jag "gnällt" av mig för denna gång........... over and out till nästa gnäll tid kommer.