Ja igår var det igår, i morgon är i morgon, i dag är i dag. Och vad händer nu då? Jo igår följde jag med Danna till hästen, vi hade Hilma med oss, det fixades och donades lite med honom, och dom red lite grann, men innan så fick jag hjälp av tjejerna att släpa lite sopsäckar till containern som kommit, finns mer som ska kastas, men det är för tungt för mig att få fram, så det måste jag få hjälp med, annars får det väl stå kvar, jag har inte den styrkan längre i kroppen att slita o dra och ha mig, jag har begränsningar, har lärt mig att lyssna på kroppen, men måste ner i det andra förrådet för att se om jag har nåt där som ska kastas.

I kväll ska jag vara barnvakt åt Philip, Tjalle Tvärvigg junior , men det ska nog gå bra, han får sova tidigt i kväll då mormor regerar, he he he !!! Nä han brukar vara snäll och go när man är själv med honom, fast han är ju i tre års trotsen så man vet ju aldrig med den herren vad han hittar på för bus. Om inte annat blir man en erfarenhet rikare, nog för att jag har 4 barn som haft tre års trots så var det nog ingenting mot för vad han kan vara. Men man får ta fram kunskaperna, dom sitter i ryggmärgen efter alla dessa år. Så inte ska han vinna över mormor inte, då har han gett sig på fel mormor Ha ha ha ha !! Nä det blir nog bra i kväll.

Ha nu alla en bra dag, själv ska jag samla krafter    

Jaha så var det måndag i dag, containern har kommit, men vet inte hur jag ska få dit mitt skräp som skall kastas, men jag får väl bita i hop och kämpa själv med risk att benen ger vika i trappen från källaren och till containern. Men inget annat att göra, jag har ju två förråd att gå i genom så kroppen kommer att  få jobba mer än den egentligen klarar av.

Sen har jag avbokat resan till Ivantjärn, känner att jag psykiskt inte klarar av att se stugans förfall och misär, den är i alla fall utom mina händer, av bilderna jag sett är det bara att jämna allt med marken och låta det växa igen totalt, vilket redan håller på att ske, och det om vattenskador som jag fått höra, så.... nejtack jag stannar hemma, inte meningen att jag ska dit mer, vill komma ihåg byn som den var när man var liten och pappa fortfarande ägde stugan. Sen finns det inte så många kvar i byn som jag känner 3-4 stycken kanske. Men vill Elin o Rickard åka ändå så är det upp till dom, jag måste lägga sånt bakom mig, annars tar det kål på mig helt.

Men ha en bra dag alla !

Ja den drömmen jag hade om en rolig "återförening" med gamla barndomsvänner, ja den sprack totalt. Jag ansåg bara att alla syskon hade rätt att veta vad som planerades, då fick jag till svar att ingen hade frågat............ Nä men hon hade kanske kunnat snacka lite med sina syskon istället för att försöka ro detta i land själv, för lek med tanken att det behövs hjälp med arbete och ingen är tilltalad från början, så varför tro att dom ställer upp sen, där är det lite snevridet tycker jag. Det är jag som tagit fram den mesta informationen om saken i fråga, försöker dona o ordna, men får bara höra att jag måste vara realistisk, ja det är jag, men jag kände sån glädje att få komma ner en gång och träffa alla som vill/kan, den glädjen togs av mig i går, så nu blir det ingenting. Nu får hon och hennes sambo stå där själva vid rodret, jag har backat undan ett steg, men då skulle hoon backa undan tre steg, så då bad jag bara att få tillbaka MINA papper som hn fått LÅNA, hon har ingen som helst användning av  dom i detta läget, så då ska dom tillbaka, utan diskussioner.

Ha det bra därute i dag från en väldigt ledsen Eva.

Ja jag har nu en massa känslostormar inom mig, men tyvärr tror jag inte nåt kommer att kunna genomföras. Varför vet jag inte, bara känner så. Känns som allt är utom räckhåll........ bara att glömma liksom. Efter vad jag fått reda på under mitt "spaningsarbete" vart det liksom tvärnit på nåt sätt. Jag är realistisk i saken, men jag måste få ha mina känslor och drömmar, och det är bara i dagsläget att få komma ner och träffa alla som vill träffa mig, men det är mycket till innan den drömmen överhuvudtaget kan genomföras, så jag intalar mig nu att inget kommer att hända, att det mest är tomt prat.

Samtidigt är det nåt/nån som säger att allt är utom räckhåll, borta det som borta är, att det ska inte rotas i det gamla. Vad det betyder vet jag inte riktigt, fast jag kan ju ana ett o annat. Så just nu är allt bara jobbigt med allting. Känns som om drömmen sprack innan den ens kunde bli verklighet.   

I går vart det en aning tjafsande mellan mig och x på en annans fejjan inlägg och på ett av mina inlägg, men det känns faktiskt skönt att fått fräst av sig till x, mycket som x inte förstår vad som händer i min kropp, händer domnar, man får kramp osv. Är svårt för  en annan att sätta sig in i såna saker när man inte "lider" av det själv.

Det fanns en hel del jag hade velat fått fram till x, men knep ihop truten och kanske bäst så, vänskapen borta sen ett bra tag tillbaka känns det som. X lovade att komma o hälsa på en sväng innan x flyttade, men så vart inte fallet, inte bara jag som vart besviken. Men x har väl en bra förklaring till det också kan jag tro. Sen lessnar man på den envägs vänskap som blir, sällan x ringde till mig, mest jag till x, och sånt tröttnar jag på, finns en till människa som liksom man tappat kontakten med, men där har det bara runnit ut i sanden, finns liksom inget kvar, synd, för vi har verkligen haft jävligt roligt under många år, men man får leva på minnen............ !

Men men jag får fortsätta umgås med mina barn o barnbarn så länge dom vill ha mig i sina liv, sen får man se vad som händer.

I blnd kan jag tycka det är skönt att vara ensam, men ofta känns det jobbigt att vara ensam, kan ju inte kräva att mina barn alltid ska finnas, dom har ju sin egna familjer och aktiviteter för sig, så inte har dom lust att släpa med sig morsan hit o dit, det förstår jag mycket väl.

Ibland känner jag att jag bara tränger mig på, ok jag kollar alltid om dom ska vara hemma osv, men vem vill egentligen ha morsan springandes hos sig var och varannan dag. Får nog kanske sluta med det, acceptera att mitt liv kommer att bestå av ensamhet.

Efer allt jag gått igenom har jag svårt att släppa in okända människor i mitt liv, jag litar inte på folk, det ska låta så bra, men i slutänden blir jag bara sviken. När ska det bli min tur att få leva ett normalt liv ??  Jag vet att det aldrig mer kommer att bli så igen, det har ju jag fått efter många år av psykiskt hånande.

En önskan jag har äär kunna träffa en kompis här uppe som jag känner att jag kan lita på, och kunna umgås med, men det är bara en dröm som aldrig kommer att slå in. Så jag får fortsätta mitt ensamma liv.

Jaha Juni slut och nu är Juli här, undrar hur denna månad kommer att bli som vädermässigt. Industrisemestern är ju i antågande, eller om den redan startat, vet inte riktigt, håller inte koll på den saken längre eftersom jag inte har semester längre. =) 

Natten i natt har bara varit skit, inte många timmars sömn, verkar som om John Blund tagit semester, eller så kanske nån låst in honom, Hmmm undrar just vem det kan vara i så fall ??

På måndag är det dags för halvårs kontroll hos tandläkaren, får se om han hittar några dyra överraskningar, hoppas inte, för det har jag minsann inte råd med.

Nä nu har jag inget mer ointressant att krafsa ner, ha de bra till nästa gång andan faller på .

Då är denna vecka snart slut, en lite ensam helg framför mig. Inte så roligt men vad gör man, bara liksom finna sig i det hela. Folk kan ju inte anpassa sina liv efter mig, dom har ju sitt. Men får liksom lite ångest av att veta att de flesta är upptagen, vet inte, men känner mig inte så trygg då. Men nåt jag får leva med.

Har ju lite att göra här hemma, orken känns som om den är på gång igen, bara inte göra för mycket på en gång så den försvinner igen, utan en sak i taget.

Solen skiner, men som vanligt blåser det lite kallt, i alla fall tycker jag det. Skulle fixa sovrummet, men då det inte finns nån hjälp att få, så blir det ingenting av den saken heller, pallar inte att snurra sängen själv, den är ganska tung så det får väl vara som det är i sovrummet, till jag lessnat totalt och gör det själv ändå, fast jag vet ju hur det blir efteråt, men vad gör man. Har inte riktigt kommit dit än, men så blir det till slut, eftersom dom jag kan fråga alltid är upptagen med annat när jag frågar. Men tur jag fattar vinken. Men man är väl ingen Hellqvistare utan anledning. Är man dotter till Tjalle Tvärvigg lessnar man till slut och fixar det själv, även om jag får väldigt ont efteråt. Men så fungerar jag. Frågar inte många gånger då får jag höra att jag tjatar, så själv är nog bäste dräng !

Men ha de alla som läser, om det nu finns nån vill säga